Det brinner en eld
mitt i tomheten och tystnaden

jag ser ljuset,
ännu bara som en strimma av glöd,
i vargens timma

en eld
som växer
ur mörkrets hjärta

som värmer
också i natten,
också när drömmarna vandrar
över öde myrar,

och ugglorna
och fladdermössen
sveper över himlen

Vet inte varför jag vaknar
och ser ut mot ingenstans
för att höra de första fiolernas symfoni
långt borta i en mörk konsertsal
utan väggar och tak

för att lyssna till trianglar och cymbaler
som ingen kan se

och se siluetten av dirigenten
med dansande frackskört
i skenet av ljuset
från en kommande dag

Och det är vargens timme,
är hon svart eller vit,

och det stiger dimmor
ur ångestens moras
och en doft av blygaste längtan
och levande kärlek
ur nattviolens blomkalk

Inte vet jag varför
jag skall vara vaken nu
när alla andra sover
de oskyldigas sömn

och inga svar får jag
av en vandrande varg,
av en jagande uv,
av en eld som växer
ur österns okända länder

Det är dags
att sova på nytt
när orkestern vilar
i de sköraste flöjternas famn

och allt jag vill
är att bara
vara