En gång kom hon mot mig. Med sina självklara steg
och med försommarnatten under armen.

Jag räknar dem en efter en -
Tidsringarna

Tunga och lätta som hål

Jag placerar dem på den klara ytan
låter dem sjunka

Ljudlöst vilar dem
bredvid sjunkna skepp och bråte

Fjädrarna från en vinge
flyter tyst förbi