Över bron av glas vi skrida
med stålskodda kängor
stegen dundra likt släggors slag
elefanthjord i sken
hamrar, släggors slag
elefanthjord är i sken
hamrar släggors slag
slag
på
slag
slag
i
slag.

Vi vandrar till Honom
vi trötta.
bron står kvar.

Väntan.

Väntan
väntan
väntan.

Än håller hon stånd som om hon väntar något.
Hon vilar ej såsom en ångest över mitt bröst.
Ej heller är hon havande löftes lockrop.

Hon bara är.
Hon väntar tyst.
Ett litet tag till.