Vattnets hemliga ton.
Jag följer dig ej mer, men varje blick
bär dina skuggors sång i mina ben.
Du kom i dröm, ett väsen utan scen,
och rörde vid mig som ett ljusets trick.

Dina ögon bar ett spektrum, djupt och rikt,
som om en sol gick vilse i ditt sken.
Nu står jag ensam i ett stilla sken
där varje färg blir tyst och hjärtat svikt.

Du hör ej längre hur vattnets minne slår,
hur varje droppe sjunger när den dör,
hur brunnen darrar när din skugga går.

Och dalen, där din tystnad ännu rör,
bär ekot av det du en gång förmådde:
vatten, vatten, vatten — en förlorad kör.