”Håll skeppet sjunkande” sa du
och tittade upp från ditt skrivbord
med utsikt över Ivar Los park
Jag visste att det var en flirt
med Rönnells där du några veckor senare
skulle läsa dikter från din debut
Flimmerögon: en avhandling

Dina förebilder var döda
hade dött tidigt
Sonja, Karin och Edith
Du ville skriva som Sonja,
men sa att du inte kunde
Andra tyckte annorlunda

Hur dåligt kan en människa må
och ändå skriva om det, tänkte jag
och du fortsatte med dina avhandlingar
Vill intala mig att jag försökte hjälpa dig
men det kan vara en efterkonstruktion
Var jag ditt sänke?
Var vi varandras?

Du tyckte jag läste för lite
och gav mig Kristallskeppet
av Michael Strunge
Minns att jag tyckte den var fantastisk
men hela historien är förstås sorglig

Du ville inte jag skulle följa med till Rönnells
så jag höll mig borta några dagar
som jag brukade göra

När jag kom tillbaka var du inte kvar
men du hade målat hallgolvet rött