Jag kommer ihåg när jag var 12 år.
Jag älskade en flicka som också var i min ålder.
Så jag väntade på henne framför skolporten.
Den kärleken var inte som en ung pojkes kärlek idag,
men när jag såg henne kände jag mig så trygg.

En dag såg jag en pojke som väntade, precis som jag.
Jag kände honom, och han frågade mig: "Varför är du här?"

Första gången ville jag ljuga för att skydda oss båda,
men jag kunde inte fortsätta som jag hade börjat.
Jag sa till honom att jag älskade en flicka,
och han sa att han också var här för samma sak som jag.

När hon kom gick vi båda fram till henne.
Vi var glada, så glada...
Och sedan gick vi som om vi bara var två personer, inte tre.
Vi förstod inte att vi inte hade gjort något fel.
Vi var oskyldiga...

Vi gick till ett vetefält, och hon låg i mitten mellan oss.
Som om vi delade henne i två delar:
ett öga, en kind, en underläpp, en axel, en hand och ett ben,
ett knä, ett lår och en halv mage.
Det var min del, och han hade samma sak.

Senare förstod jag att vi blev som polyandri!
Och hon kunde beskriva oss som polygyni...

Det var stilla. Vi skrattade och var glada med varandra.
Vi blev förvånade över att hon inte gjorde något som en kyss.
Kanske älskade hon oss som om vi var en enda person.