Vad som helst bara inte likgiltighet, cynisk nonchalans i ett ruttnande limbo. De grymt vanvårdade knarkarbarnen sitter grovt påtända i cykelrummet vid det idylliska radhusområdets parkering och bygger febrilt på en jättelik bomb att spränga hela skiten med. Lördagnatten mot den sjunde juni så smäller det utav bara helvete i en väldigt tung hekatomb. Åttiosju stycken hyresgäster dör när halva området flyger i luften. Polisen, militären, hemvärnet och Lottakåren har dock något mycket viktigare för sig. Sverige spelar sin första match i fotbolls-VM. Knarkarbarnen som sitter i en avloppstrumma, och går på ecstacy och LSD, samt lyssnar på Ministry och White Zombie. Justitieministen sitter och vräker i sig en hel princesstårta och tittar på matchen och ber att få återkomma. Statsministern ligger under sängen och talar latin baklänges i sömnen. Hans fru den skenheliga prästen försöker att utföra en exorcism på sin make. I det som är kvar av det sprängda radhusområdet sitter människorna och lugnt och kollar på fotbollen som om ingenting hade hänt. Det är väl inte så farligt resonerar man. Det var mycket värre under det 2 Världskriget och huvudsaken är ju att vi är oskadda och känner oss lyckliga och harmoniska. Bombdådet tystas ned och man förnekar att det verkligen har inträffat. Sverige är ett bra land och vi måste välja glädje säger Statsministern när han står naken i bara strumplästen i Riksdagen och äter en glass. De fullständigt oälskade och för evigt bortglömda knarkarbarnen som inte ger upp så lätt utan skaffar botulin som de häller i reservoaren i vattentornet. Endast tre stycken Örebroare överlever. Justitieministern som ber att få återkomma då han är fullt upptagen med att äta sitt tredje smörgåsbord till frukost. Statsministern är helt övertygad om att han är en koltrast där han sitter på akutpsyk och väntar i fem timmar för att få prata med Doktor Burk, mannen som aldrig ser sina patienter i ögonen när han pratar med dem. Han kastar ut Statsministern och ryter att han måste skärpa sig och börja ta ansvar för sig själv och vårt underbara Sverige. På Rapport säger man i förbigående att Örebro är en död och utslagen och före detta stad. Expertkommentatorn säger kort att en stad mer eller mindre inte betyder något. Tänk positivt och optimistiskt! Hela landet går på stesolid och vodka och dansar nakna på gator och torg. Det är en alldeles härlig stämning, en euforisk karneval av tro, hopp och kärlek. Allt kommer att ordna sig. Ta inte livet så jäkla allvarligt och seriöst. Knarkarbarnen sitter nöjda och lyckliga under järnvägsbron uppe i Karlslund och röker på.