Döden är en del av livets gång
Reporten visade inte med en min en möjlig skadeglädje den dagen.
Men ställde som vanligt den där frågan,
som är så vanlig då intervjuade fått en som
sportslig chans att uttrycka sitt stöd för en publik
som får svaret till sig via skärmen.
- Du har på en och samma dag, mist din sambo, ditt arbete, din bostad och dessutom några familjemedlemmar som hittats mördade i ett dike vid en stundom använd väg genom en allé. Säg, hur känns det, på en skala?
Den intervjuade och rullstolsburna människan svarade inte på en bra stund.
Men om blickar kunnat föda fram reaktionen över att behöva bli intervjuad av någon som hade till jobb att för tittarna någon sorts äventyrlig resa på livets oberäkneliga ocean...
Bara tre timmar senare fick intervjuaren själv sparken,
för att kanalen behövde spara några simpla kronor,
besked vid sms att frun tagit en sista minuten-resa
till okänd plats samt tagit med sig 'barnen'
och hundarna, samt lagt det gemensamma uttagskortet
på disken till flygplatsens
(Om bilden, vilken är tagen från perrongen till Karlbergs station.
Den visar spår av ett visst handarbete samt ett litet svart hål som
inte ännu slukat planeten och krympt densamma till storleken av
en ärta, med sin närmast väl ogebripliga kraft den har att tillgå)
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren lodjuret/seglare med Poeter.se id #4809 innehar upphovsrätten