Äntligen hade våren kommit! Smältvattnet skar glittrande rännilar i det vintertrötta gruset, rökhuvarna snurrade av glädje och duvorna samlades i kuttrande klungor på det solvarma plåttaket till den gula trävillan högst upp i backen.
Trrrack slabadang bom pang, kattarack ka-bom kattaklang!
Åh nej, tänkte en gammal katt som dåsade på fönsterbrädan till fruns blomsterrum en trappa ned, inte nu igen! Att man aldrig får sova i fred!
Det börjar alltid i tårna, tänkte Jenny och kände kvillret ända ut i fingrarna, där de spelade över skrivmaskinens svarta och vita tangenter och bjöd upp typarmarna till en yster can-can.
Klafs! satte de sina vassa små klackar i valsens mjuka gummi och lämnade skimrande fuktiga avtryck i det jungfruligt vita papperet.
Rafs! ryckte Jenny ut det fullskrivna arket och matade in ett nytt.
Nu stod katten i dörröppningen och tittade beundrande på sin matmor där hon satt vid sin skrivmaskin, rosig och nymornad, skrudad i sin lindblomsgröna och lavendellila morgonrock.
Track, smack, kladderattack!
Bättre än fiolgnissel och pianoklink ändå, tänkte katten.
Så samlade han sig till språng och hoppade upp på bordet.
Åh, är det du! Så rädd jag blev!
Oturligt nog hade katten råkat vispa ned alla hennes papper på golvet.
Förlåt, Jenny.
Det gör inget, svarade hon och gav kisse en puss på nosen.
Varför kommer inte Jenny? undrade resten av familjen, där de satt församlade vid matbordet. Matklockan hade ju ringt för länge sedan!
Hon sitter nog och trånar efter tidningssnubben, menade lillebror Benny.
Tidnings-snubben? Vad är det för språk, undrade modern.
Redaktören då. Kan han inte få komma hit?
Det skulle just se snyggt ut! dundrade husfadern. Vill du vi skall få skandalpressen på halsen? Räcker det inte med att din syster har blivit en visa på stan?
Jenny skulle verkligen behöva träffa en vettig karl, ansåg modern.
Och jag skulle äntligen få den manliga förebild, jag så väl behöver! sade Benny med förvånande klarsyn.
Det må jag säga! tänkte fadern med valrossmustascherna slokande av förlägenhet. Duger det inte med mig?
Innan fadern hade hunnit samla sig till en replik, hördes i trappan de lätta stegen av två lammullstofflor och fyra silkes-tassar, kändes doften av kattmynta, fläkten från lindblom och lavendel!
Tjena syrran! ropade en överlycklig Benny, när det lysande håret och den böljande morgonrocken kom till synes. Underbart å serej!
Det samma ansåg nog hennes föräldrar, som tillfälligtvis avstod från att kommentera den yngstes okultiverade språkbruk.
Jag hade en sådan underbar dröm i natt ... började Jenny, medan gamla Dagny lade för henne en portion av sin delikata lammkorv med rödbetor och potatispuré. – O tack, tack! Det är redan alldeles för mycket!
Du har blivit så liten i maten på sistone, ansåg hennes bekymrade mor. Medan Benny äter som en häst, kommenterade hon sonens bristande bordsskick.
Katten spann förnöjt, då han kände doften av lammkorv.
Benny, Benny, vad skall det bli av dig? Modern lade slutgiltigt beslag på hans mössa, som han envisades med att alltid ha på sig, ja, också när han satt till bords.
Han är väl hungrig, stackarn, förmodade fadern. Kom Kisse!
Berätta nu om din dröm, fortsatte modern. Men för allt i världen, ta ner katten från bordet!
Javisst ja. Jenny blev närmast självlysande. Jag drömde att jag fick ett brev med konstiga bokstäver på. Och han som lämnade brevet var misstänkt lik den där ...
Nej, nu går det för långt! Beslutsamt lyfte modern den ljudligt protesterande katten från bordet och gav honom en dask i rumpan.
Kaiser Wilhelm! triumferade Benny. Tydligen hade skolunder-visningen inte gått honom helt förbi.
Men vad är klockan? Jag som skulle lämna mitt manus på tidningen!
Jenny hade sånär fått med sig hela bordduken när hon rusade från bordet och stormade uppför trappan. Hon samlade ihop papperen från skrivbordet – fick jag med allting nu? Där låg visst några lösa ark under sängen. Bäst att ta med dem också.
Jag står över efterrätten! hojtade hon till sin förskräckta familj. Inte ens sätta upp håret hann jag, tänkte hon, medan hon flög nedför trappan och ut på gården, där hennes svarta cykel stod.
Åh Jenny, suckade den gamla katten. Tankspridd har du alltid varit, men detta tog priset. Nåja, hon märker det nog själv så småningom.

.....

Nyfiken på fortsättningen? Boken om Skrivmaskins-Jenny finns att köpa via nätet eller, om du önskar ett signerat exemplar, direkt från författaren.