det finns en klang
som alla känner
utan att veta dess namn

som aldrig når
läppar eller tunga

eller någons öra
en sen sommarkväll
under lundarna

som alltid tar vid
efter de vackraste orden



det finns ett döende
som inte syns på utsidan

som försiktigt demonterar
och bygger upp
en inre slags musik

som palperar i vågor
en sakta vag rytm
ett skrapande från insidan

som når blicken
först i den sena timman



det finns ett litet smycke
vi alla tvingas bära

på jakt efter oss själva
i den formlösa natten

likt galärslavar under däck
som fast i köttet

hoppets klirrande guldpeng
på botten av oss själva



håll min kedja
släpp ditt spann

ta min blick
lägg den i din famn

det i fjärran
är nu nära

månen där uppe
är vacker i natt