Jag har slutat att skrika, för ingen ville lyssna.
Jag har slutat att prata, för ingen ville höra.
Inte ett ord kommer över mina läppar.
Blott en tår jag fäller över livets hopplöshet.

För fastän talet mitt har tystnat.
Bultar mitt hjärta, lever min själ.
Och fastän osynlig jag är,
jag lever på hoppet.
hoppet att en dag bli sedd.
Sedd för den jag är.