Kvinnors paradis!
Kom till mig!
Ser du!
Vet du varför böjer lejon nacken för tiden? Sin organ gungar vänster, höger och slättens kant blir slak som ett gammalt tyg som värdelöst.
I början var väggen så glatt och mycket framkomlig väg.
Människor var väldigt glada. Källvattnet oväsen flödade.
Kärlek är en väg mot evigheten, en tämjare som är än farans område som bor i mannens huvud, kanske!
Utöver att paradiset ligger under kvinnors fötter när han älskar henne. Kvinnor tämjer galna män. Allt ljuden, saker tumlade av sig självt.
När vällusten kommer hans väg bränner både grönt och torrt.
Som en tonåring åkte motorcykel förbi så fort att insekter och flugor dog.
För varje berg finns slätt.
För varje slätt finns berg.
Men kärlek lever mellan dem.
I början vägen hade inte slaka kanter.
Allt, lemmar och organ, luktar sig varandra.
Jorden var gravid med rosa, jasmin och mitt hjärta.
Med kärlek lever man för evigt.
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Ibrahim Zoro med Poeter.se id #92428 innehar upphovsrätten