Sanna ord om den fadäs

som ägt rum i Nävkampnäs:

Frödinger och Schrödinger 

och lilla fröken Bröd-Inger 

Mandom mod och morske män

med sin lilla kjortelvän.

Illvilliga Bröd-Inger 

gav den stackars Schrödinger

välberäknat dödfinger.

Eftersom han inte är,

kanske är och också är

blev effekten sisådär.

När dom öppnar lådan

fanns, till vår beskådan

ingen katt som nyss fått fnatt.

Stackars kvantfysiken.

Den blev djupt besviken

då det sannolika 

tvingades ge vika.

Sen dök väppelsnuvan opp.

Ingen lindring, inget stopp.

Hur man än besvärjar,

väppelsnuvan härjar.

Längre ut i bygden

tappade nån dygden -

kärlekskrank, kan inte ljuga,

mor i stuga, huga huga,

hugger fläskprelat med tjuga

uti veka livet, så är det beskrivet.

Hon vill inte slakta sillen,

hålla trut och veta hut -

liknas vid en kackelstrut -

motbokslärd med bakomrus.

Lägger in en finkelsnus.

Ser hur kjortelvänner ränner

ifrån sus till sinkadus.

Välter stockar, hoppar bockar.

Svänger fräckt fastän i flykten 

samtidigt på ändalykten. 

Hejdas av en frejdig dräng 

som fick sig en hejomsväng. 

Den som söker flams och flärd

skall ej finna hemmets härd.

Snippa snappa snipp snapp snut 

så tog denna visa slut.