Publicerad 2026-06-16 19:29 av Gunnar Hilén




Att gilla tomheten




Du skulle kanske kalla mig blasé
och det vore helt ok.

Du skulle kanske kalla mig blasé
och det skulle vara helt ok.

Du skulle kanske kalla mig blasé
och det var helt ok.

Du skulle kanske kalla mig blasé
och det har varit helt ok.

Du skulle kanske kalla mig blasé
och det hade varit helt ok.

Du skulle kanske kalla mig blasé
och det kom att vara helt ok.

Du skulle kanske kalla mig blasé
och det är helt ok.


Va fan! Allting funkar ju för helvete!


Tempus är ett begrepp inom verblära som anger när en händelse eller handling inträffar. Tempus uttrycker tidpunkten för en händelse i förhållande till talarögblicket (förflutet, presens eller futurum) och bildas genom att böja verb eller hjälpverb. Beroende på språk (som finska, svenska eller tyska) är de vanligaste tempuserna att dela: Presens indikerar att en händelse inträffar nu. Exempel (finska): Hän lukee. Dåtid Imperfekt / Preteritum: Hände i det förflutna, under en begränsad tid. Exempel: Hän luki. Perfekt: Hände i det förflutna, men påverkar eller är relaterad till presens. Exempel: Hän on lukenut. Pluskvamperfekt: Hände före någon annan händelse i det förflutna. Exempel: Hän oli lukenut. Futurum indikerar framtida händelser (t.ex. i finska ofta med presens eller verb + tulla). Exempel (svenska): Hon ska läsa: Hän tulee lukemaan.


Du skulle kanske komma att kalla mig blasééééééééé.

Nä inte alls, varför tror du det ?

Inte vet jag. Du kanske skulle kalla mig nåt annat......







Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Gunnar Hilén med Poeter.se id #26287 innehar upphovsrätten