Mitt blåslagna hjärta

nej, det var inte alla fula orden

du kallade mig det värsta du kom på

att jag var knäpp i skallen

att jag inget begrep

nej, det var inte att du inför andra

hånade mig och mitt utseende

fast jag gjort mig så fin jag kunde

det kunde aldrig bli fint nog

nej, det var inte örfilarna och spottandet

att du behandlade mig sämre än en bandhund

 en hund hade det bättre än jag

den får åtminstone mat och vatten

nej, det var inte slagen mot min kropp

inte de hårda sparkarna

inte hur du slet i mitt hår

inte hur du skrek åt mig

nej, allt uthärdade jag

till priset av en söndertrasad själ

och ett blåslaget hjärta

det var det du alltid sa efteråt

det jag aldrig kunde förstå

när du sa :

"Jag älskar dig"