Den torra luften för tankarna
till den milslånga vandringen
genom öknen
där sandkornen viskade sin visdom
dyna efter dyna

I vår luftsluss är väggarna kala
inga färger får plats i vårt tidevarv
sekunderna känns som timmar
timmar känns som år
åren känns som en livstid
en livstidsdom

I vårt tomrum är vi säkra på
att ingen ser oss
att ingen tar andelar av den rena luften
som är vår
den sista chansen att överleva

Och ändå sipprar världen in.
genom springorna
genom andetagen

Sakta blir luften tunnare.

Sakta blir vi fler.