och jag frågar det som om tankarna vore ett väntrum
där du redan sitter ensam i ett hörn
och där någon har glömt ditt namn i receptionen

Du bläddrar lite i veckotidningarna
och känner en viss beklämning över att bli utpekad
och undrar om det finns ett formulär för sådana som du
men ingen verkar ha lämnat det kvar

Du letar i dig själv som i en väskas felvända foder
där allt som borde vara ditt har blandats ihop
med någon annans saker

Att lyfta fram rätt ord i rätt tid på rätt plats
har aldrig varit din styrka
du känner hur en nervositet stiger
och hur strömmar av signaler sprakar
och letar sig fram i alla fel riktningar

och det är kanske därför frågan fortfarande står kvar i rummet
som om den inte bestämt sig för att gå vidare

du försöker hålla fast vid något som liknar ett svar
men det glider undan och blir till små praktiska detaljer
som inte hjälper någon

och det verkar finnas en förväntan här
inte på något stort eller viktigt
utan mer på något som går att anteckna

Kanelbullar, säger du osäkert
och halsmandlar
2–0!