När jag flyttade hemifrån
kom Amanda ofta på besök.

Jag kunde sitta still med uppdragna ben
i soffan så länge vi kallade
natten för kvällen lång.

Låtsades älska dricka Te
och skrattade åt hur pojkar gör.

Försökte läsa Bukowski och Strindberg,
och delade erfarenheter
om människor och hemliga
ställen att mötas på.

Vi brukade fantisera och låtsas
som om
vi var vackra nog
att stötas på,
kanske en riktig kille
som älskar att älska
och inte vill slåss -
en att lita på.

Nu är allt det där
ihoptryckt
till stunder att
tänka på
när jag klipper
mina
tånaglar.