...fotboll och teater, lärde jag mig aldrig filma.
Vilket skulle kunna ha kommit naturligt för mig,
blott jag lagt mig vinn om att kunna spela död,
om det bara stått i manus.

Istället blev det hästens roll, att spela död,
då pjäsen blev film efter att först ha skrivits som bok,
roman alltså.
En sådan där bok med en handling
där 'saker' i och för sig hände.

Bara att det varken var en detektivhistoria
eller ens en 'thriller' eller som det från början hette
på ren svenska, rysare.

Jag fick höra om saken av den som sade sig ha känt intervjuoffret.
Så jag som hörde det berättas,
har ingen huvudroll själv i dramat som sådant,
utan jag bara använder 'jag-formen' i berättandet,
som vore det en talbok med starka drag av biografi.

Det hela började en dag i juni året före,
de där mer intensiva händelserna utspelade sig
och jag försökte verkligen låta dramat påverka mitt sätt
att söka återge berättelsen som sådan.

Efter att ha inlett berättandet och hunnit med
själva inledningen, blev jag avbruten av en främling
jag bara såg som skymten av.

Sedan jag blev mördad
och jag avled bara tre dagar senare,
med vissa avbrott för medicinska studier
just de där tre dagarna.

Jag ligger begravd någonstans strax söder om Barcelona
på det spanska fastlandet, dit jag togs efter att ha blivit
uppgrävd och bortförd
från en svensk kyrkogård strax utanför...

Så långt hann Torkel läsa för sin Agda Amalia Rosalie Annederson,
innan tåget hon reste med i Italien,
spårade ur och hasade nedför en brant slänt
i ett otillgängligt bergsområde,
där kraftiga regn gjort banvallen porös
och ytterst vansklig att låta passagerartåg passera.

Tågsättet landade så slutligen i en smalt förgrenad flod,
vilken flöt våldsamt fram i en dalgång
omgärdad av just berg och svårtillgänglig terräng.

Försök att räddas vad som räddas kunde,
av godset vilket tåget fraktade,
ty det var delvis för just gods och delvis till för resande,
skulle göras, lovades det ut i en första omgång
vid nyhetsrapportering,
som sedan ebbade ut vartefter tiden gick.