Det bästa sättet enligt Tobias, då det gäller att skämmas.
För sina barn och att barn inte skall behöva skämmas
över sina föräldrar heller, är att inte skaffa några.
Ja, barn då, inte föräldrar.

Det påminner om att i och för sig diskutera olika resmål
med Ulla eller Torkel, att visserligen tala om dem,
men bara 'resa dit', rent teoretiskt. Det blir inte så mycket
kostnader och omkostnader.

(Om skylten på bilden. Röd text på gul botten.
'Nystekt strömming'. Ifall någon presumtiv köpare
skulle funderat på om det var produkten från förra
veckan eller 'fångad i Vetlanda förra sommaren...)

Utan är faktiskt rent ut sagt mera kostnadseffektivt,
som Torkel kan få för sig att säga om det mesta.
Som om Ulla och Torsten någonsin skulle ha fått ändan
ur vagnen och ta sig

för med att flyga till Australien, eller köpa någon billig
biljett på något fartyg som 'ändå har vägarna förbi', till Kanada.
Men de kan tänka sig förstås att ta bussen till Kramfors,
om det bara hade varit beläget inom länet.

Istället få semesterresan gå till Ullas faster Bedalia i Tumba
eller Torkels farfar i Norrtälje. Korta resor, som Torkel
stundom framhåller, gör att hemmet, ens eget hem,
inte i livets slutskede,

är beläget inom tänkt räckhåll om någon kommer ihåg att
boken skulle lämnas igen på bibblan eller att frysen skulle
behöva frostas av just den påföljande onsdagen. Som bekant
följer onsdagen på måndagen,

bara som med tisdagen emellan. Sådär som ju brukligt ofta är.
Men det är klart att hade de haft åtta barn, trillingarna som
inräknade, hade nog andra fått komma resande till just dem,
bara de fick anledning att städa då.


(Någon rysligt spännande fortsättning finns inte inplanerad
för tillfället, men vem vet? Nej, så här blir inga barn gjorda...
Torsten är lillebror till Ulla och hon har honom ovetandes,
hållit ett som getöga på, under barndomens strapatsrika inre
resor. )