Det var då minsta myra grep varje korn
för att inte förlora ansiktet
stormen tog vid, mjölken välte ut
knappt ett spilkum i botten fanns kvar
framför brasan satt grannsämjan,
värmen skrev väggar, tak med rött och guld
det var då regnet näst intill släckte elden
Vinden satte läppen till silverpipan
blåste en så fasansfull ton,
att världen begynte att frysa

måtte människans goda få lysa.