Gruppen och kommunen.
Men varför måste pensionärerna sitta utanför och spela musik och skratta när vi lite yngre med svårigheter och hemska upplevelser inte har någonstans att bedriva våran terapi så som vi tycker den är bäst för oss.
Det är kommunen som satsar på de som "skriker högst" och det gjorde pensionärerna för deras nöjes skull.
Men så orättvist vi som är försiktiga får ingenting.
Nej till oss säger kommunen att vi ska vara i ett aktivitets hus.
Det funkar inte på oss den lilla gruppen utsatta kvinnor.
Vi som utsatts för sexual brott.
Ja, vi som behöver viktig trygghet.
En stans att träffas ibland, en gång i veckan.
Jag kanske kan ha den hos någon som är tuffare än mig.
När vi är med i gruppen kan jag fråga kommunen om den lilla gruppen får tillgång till lokalen en eftermiddag i veckan för våran egen terapi.
Ingen av oss vågar få en grupp, hur gör vi då?
Vem vågar..?
(Ensam är det här lite skrämmande, men tillsammans?)
Deras dagliga verksamhet ligger i huset nära min lägenhet.
Skriv gärna här till mig om vi finns i Göteborg.
Inget mera aktivitetshus för gruppen med utsatta.
Sexual offer, snälla vi är inte som andra som går där.
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Catherine Brandt med Poeter.se id #56231 innehar upphovsrätten