Jag går i en björkskog, stolta, långa.
Vit, tunn bark, silver blankt.
Skogen står så ståtlig.
Den vajar lite grann.

Luften är full av syre.
Ormbunkar och ris.
Skogen är för mig
en form av paradis.

Med den i ryggen,
blicken mot solen.
Ska jag säkert vandra
trygg på jorden.

Skogen stod där sedan länge.
Jag fick gå i den lite grann.
Och jag känner mig inte längre
så ensam som man.