Publicerad 2026-07-06 22:26 av Staffan Nilsson




Arvet – 27

27

Varma, torra maj 2027 med slokande grönska och vattenransonering här och var, trots regimens försäkringar om att igen behövde oroa sig, gav Umar och mig allt vi behövde för att eliminera Jonas och David.

Jonas var 27, snygg och vältränad och hade sambo som var havande med hans son. Lena var blonderad med injicerade läppar och visade inget intresse för politik vad Facebook och andra medier avslöjade. Allt handlade om smink och mode, och inte minst om moderslycka som hon kallade det.

David var ett år äldre, vältränad, ärrad och tatuerad efter flera vändor. Just inget privatliv annat än anonyma konton på sadistiska porrsidor. Han bodde ensam i en egenägd kameraövervakad trea i Vasastan. Alla hans devicer hade god säkerhet, men inte tillräcklig. Samma gällde för Jonas vars fyra på Söder också kameraövervakades av SDägda SäkErt.

 

Umar och jag enades om att se till att de försvann. Bara försvann. Vilket betyder kidnappning, avlivning, kremering, meddela i deras namn att de slutar, avsluta konton, radera i register. Vi hade försäkrat oss om hjälp från de våra med det digitala. Det kroppsliga var vår mission.

Både Jonas och David var vanemänniskor; Jonas för att han var ordentlig i vanlig svensk mening, David för att han hade lärt sig att älska rutiner.

Tisdagar och torsdagar träffades de i ett SDägt kontor i södra Hötorgshuset. De anlände var för sig och lämnade var för sig efter att ha parkerat i Hötorgsgaraget. Var och en på en SDhyrd plats. Tyskälskande Jonas hade en Volkswagen eftersom företaget grundades på initiativ av Adolf Hitler. David ägde en Jeep eftersom allt som rörde USAs arsenal var attraktivt.

 

Planen var i grunden enkel. När det var dags för någon av dem att lämna garaget såg de våra till att frysa övervakningen i garaget, aktivera övervakningen tills det vara dags för den andre.

Övervakningen var också mörkad medan Umar och jag med kopierade passerkort tog oss in i garaget och in i bilarna vars varningssystem hade nollats. De våra vet hur snika in på VWs elektronik och Jeeps larm.

Källarlukt blandad med utspädda avgaser och ventilationssystemet väsnades medan vi i svart väntade gömda i baksätet, Umar och jag med injektion, och revolver i reserv.

Jonas, den ordentlige, var min mission medan Umar fick ta itu med kralliga David. Umar hade överdrivet på ret undrat Varför vill du att David sprättar upp dig?!

 

Jonas kom lugn och trygg, pratande i sin Apple och väntade med att ta sig in efter att ha larmat av och öppnade dörren. Vi har ordnat allt! Var bara lugn! sa han lugnande och ringde av.

Suckande satte han sig tungt till rätta och när han startat sin VW gjorde jag en hastig, inövad manöver som injicerade curare i hans halspulsåder, vräkte honom åt sidan och tog över ratten och lämnade garaget.

Umar hade det inte lika lätt. David kom med invand misstänksamhet och observerade att belysningen var sämre än vanligt i garaget. Innan han klev in gjorde han en runda runt sin Jeep Avenger och förvissade sig om att allt var okej. Trygg satte han sig tillrätta och drog igång monstret och under startdånet krånglade Umar in muskelavslappnande i halspulsåder. David reagerade vaket inför rörelsen bakifrån men hade inget försvar när Umar bryskt greppade över näsa och ögon och brutalt bände kortklippta huvet bakåt.

 

Umar och jag mötte varann med grabbiga kramar vid den av de våra kontrollerade bilskroten efter att ha kremerat offren och de våra sett till att digitalt avsluta allt om dem. Äntligen avslut!

 

AA, alias ma, berättade i min källare efter mycket beröm, särskilt till Umar som gjorde lång näsa åt mig, att vår mission hade orsakat allvarlig skada för regimens propagandamaskineri. Trollen är skärrade, sa hon och serverade oss hennes goda apelsinkaka och mitt fylliga kaffe. Låtsat mammigt la hon till Sluta bråka!

Uman pekade på mig Sluta bråka! och AA suckade och sa åt Umar att sluta bråka, Ni är ett team! Vi är det! Ett team!

AA såg strängt på oss Ni har gjort ett bra jobb! Bra research, bra spaning, bra förberedelser och bra avslut. Inbillar er ingenting! Ni blir kallade till samtal! Vi – och ni – behöver utreda vad ni har gjort.

Hon gav oss ny kaka Behöver utreda konsekvenserna av er mission! Hon höjde ett finger Och hur vi ska fortsätta! Försvaret av demokrati och mänskliga rättigheter kräver okonventionella metoder. Hon trevade i väldiga väskan och placerade lugnt skinande glas framför oss som hon bottnade med en skvätt kranvatten.

Vi avvaktade förvånade och hon trevade igen och visade liksom triumferande upp en whiskyflaska För fortsättningen!

 





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Staffan Nilsson med Poeter.se id #46139 innehar upphovsrätten