Morgonen bar ett stilla ljus

daggen låg vilande längs grässtrånen

dagen glömde sitt namn

vinden dröjde sig vid min hand

stigens väntande

fågeln lystrande

som i en ordlös andhämtning

utan förvarning anlände världen

leenden mottog blicken

namnen förseglade

en undran böljande om begynnelsens varande

mötesplatsen för älskande

där hjärtans varma vingslag vid vägskälens ände

blir till en vandring utan förnimmelser

... i  skogens andning