-Hej(varför säger jag hej?). Jag har frågor om ett paket från utlandet. Från första juli gäller nya regler.
AI: Gäller det paket med id 789 på slutet?
-Ja
AI: Det beräknas vara framme imorgon. Det är bara att hämta ut det!
Jag: - Men vad är det för tullavgift, det ska ju vara 25% av varans värde? Hur betalar jag det?
AI: Har du fått en avisering om betalning från Postnord?
Jag:-Eh, nej.
AI: -Om du inte har fått det har företaget redan i bakgrunden ordnat med påslag utav avgifter.
Jag- Okej, vad bra, då vet jag.
AI: -Är det något annat du vill ha hjälp med?
Jag: - Eh, nej
AI: - Bra, tack för att du ringde, hejdå.
Jag:- Hejdå (varför byter vi artighetsfraser? Och varför skulle vi inte göra det?)

Känslan efteråt. En lättnad över att få svar och möjligtvis en lättnad då jag var beredd på höga avgifter. Sedan en känsla av chock hur smidigt och ledigt kommunikationen upplevdes med en AI. Liknande upplevelsen av en människa fastän det ändå inte är just en riktig människa jag möter.
En kompetent AI. Samtidigt en känsla av tomhet.
Vad är en människa som gör sig allt mer beroende av en AI?
Vad blir det av en människa i framtiden som i den annars mellanmänskliga kontakten möter en AI?