Vad är staten?
VIDEO Sechestru pe averea lui Raed Arafat. Reac?ia ?efului DSU: „Statul nu poate pretinde c? este victima propriilor obliga?ii” - Stiripesurse
Vad är egentligen staten? I dagens Rumänien uppfattas staten allt oftare som ett system med två händer: med den ena tar den, och med den andra straffar den. För att allt ska framstå som välmenande låter den ibland några smulor falla från handen som tar – precis tillräckligt för att skapa illusionen av omsorg om medborgaren.
På ena sidan står statens representanter: höga löner, särskilda pensioner, privilegier och ett nät av nepotism. På den andra sidan står människor som försöker överleva: löner och pensioner som ofta är tio gånger lägre, äldre som glöms bort, sjuka som lämnas utan stöd och människor som hamnar på gatan.
Systemets inofficiella devis verkar vara: ”Mjölka kon tills den dör.” Det finns ingen långsiktig omsorg, ingen vilja att stärka samhällets grund. Det viktiga är hur mycket som kan pressas ut idag, inte vad som byggs för framtiden.
Kontroversen kring hjälpen till Ukraina och Moldavien
När Rumänien skickade stöd till Ukraina och Moldavien reagerade många starkt. För vissa handlade det inte om solidaritet, utan om en känsla av att de mest utsatta i landet återigen hamnade längst ned på prioriteringslistan. I ett land där äldre, sjuka och övergivna människor ofta överlever tack vare privata initiativ och frivilliga, upplevdes beslutet som ännu ett tecken på att staten inte förstår sina egna medborgares verklighet.
Fallet Dumbrava och de 409 äldre
Beslutet att flytta 409 äldre från Viorel Pascas omsorg i Bihor skapade ytterligare oro. Många av dessa människor hade hittat trygghet där: de kunde gå ut, röra sig fritt och leva ett värdigt liv trots sina svårigheter. Nu ska 20,02 miljoner lei tas ur statens reservfond för att täcka kostnaderna för deras omplacering. Frågan som många ställer sig är enkel:
Var fanns dessa pengar när de behövdes för att förbättra deras livsvillkor? Och var är deras hem, deras familjer, deras historia – innan de hamnade i ett system som ofta misslyckas med att skydda dem?
För vissa framstår hela processen som en byråkratisk operation som riskerar att skada just de människor som staten påstår sig vilja hjälpa. När omsorg ersätts av administration, och när trygghet ersätts av regler, är det alltid de svagaste som drabbas.
En stat i kris
Det är tragiskt att Rumänien, ett land med enorm potential och en stark kulturell identitet, gång på gång hamnar i situationer där medborgarna känner sig övergivna. Många minns politiker som varnade för att folket skulle ersättas, marginaliseras eller glömmas bort. Oavsett om man delar dessa farhågor eller inte, är en sak tydlig:
En stat som inte tar hand om sina människor förlorar sin legitimitet.
Slutsats
Staten borde vara en struktur som skyddar, stärker och skapar möjligheter. Men när den blir ett system som tar mer än den ger, och när de mest utsatta behandlas som en kostnad snarare än som människor, uppstår en djup spricka mellan medborgare och makt.
Det rumänska samhället har gång på gång visat att solidaritet och mänsklighet inte kommer från institutioner, utan från människor. Kanske är det just där hoppet finns: i de händer som hjälper, inte i de som tar.
I Rumänien har frågan ”Vad är staten?” blivit allt mer laddad. För många medborgare framstår staten inte längre som en skyddande struktur, utan som ett system med två händer: en som tar och en som straffar. För att allt ska se välmenande ut låter den ibland några smulor falla från handen som tar – tillräckligt för att skapa en illusion av omsorg.
På ena sidan står statens representanter, med höga löner, särskilda pensioner och ett nät av privilegier. På den andra sidan står de människor som försöker överleva på löner och pensioner som ofta är tio gånger lägre. Det är äldre som glöms bort, sjuka som lämnas utan stöd och människor som hamnar på gatan.
För många rumäner känns det som att systemets verkliga motto är: ”Mjölka kon tills den dör.” Det finns ingen långsiktig plan, ingen vilja att bygga ett hållbart samhälle. Det viktiga är hur mycket som kan pressas ut idag.
Hjälpen till Ukraina och Moldavien – en fråga om prioriteringar
När Rumänien skickade ekonomiskt stöd till Ukraina och Moldavien reagerade delar av befolkningen starkt. Vissa upplevde att staten återigen prioriterade externa projekt framför sina egna mest utsatta medborgare.
Det handlar inte om att ifrågasätta internationell solidaritet, utan om en känsla av att de som redan är marginaliserade – äldre, sjuka, övergivna – gång på gång hamnar längst ned på listan.
I ett land där civilsamhället ofta tar ansvar för det som staten inte klarar av, blir varje beslut om stora utgifter en fråga om förtroende.
Fallet Dumbrava: 409 äldre och 20 miljoner lei
Beslutet att flytta 409 äldre från Viorel Pa?cas omsorg i Bihor har väckt oro och ilska. Många av dessa människor hade funnit trygghet där: de kunde gå ut, röra sig fritt och leva ett värdigt liv trots sina svårigheter.
Nu ska regeringen ta 20,02 miljoner lei ur reservfonden för att täcka kostnaderna för deras omplacering. Kritiker menar att processen riskerar att skada just de människor som staten säger sig vilja skydda.
Frågan som återkommer är enkel: Var fanns dessa pengar när deras livsvillkor behövde förbättras?
Och en annan fråga, lika viktig: Var är deras hem, deras familjer, deras historia – innan de hamnade i ett system som ofta misslyckas med att ge dem trygghet?
För många framstår hela operationen som en byråkratisk manöver som riskerar att leda till lidande och till och med dödsfall bland de mest sårbara.
En stat i förtroendekris
Rumänien är ett land med enorm potential, en stark kulturell identitet och en befolkning som gång på gång har visat solidaritet och styrka. Men när staten uppfattas som ett system som tar mer än den ger, uppstår en djup spricka mellan medborgare och makt.
Vissa minns politiker som varnade för att folket skulle marginaliseras eller ersättas. Oavsett om man delar dessa farhågor eller inte, är en sak tydlig:
En stat som inte tar hand om sina människor förlorar sin legitimitet.
Slutsats
Staten borde vara en struktur som skyddar, stärker och skapar möjligheter. Men när omsorg ersätts av administration, och när trygghet ersätts av regler, är det alltid de svagaste som drabbas.
Det rumänska samhället har visat att mänsklighet och solidaritet ofta kommer från människor, inte från institutioner. Kanske är det just där hoppet finns: i de händer som hjälper, inte i de som tar.
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Jeflea Norma, Diana. med Poeter.se id #40227 innehar upphovsrätten