Publicerad 2026-07-09 20:09 av Thomas




Jag


Ibland ingen fantastisk början på slutet
Inte ens en explosion inåt
implosion

En del
förmodligen emellanåt många
var som optimistiska teleskop
jättefladdermusöron
på exempelvis ett berg av förväntan
för att höra Jag tala
alltså pulsslag som skulle nå ett hus
kanske som -> "hjärtat"

Fast den stora potentialen ruttnar
i alla fall glömd
vet inte som vanligt så noga
men låt mig utveckla:
huvudet är av samma storlek som innan
balanseras på en kanske vacker hals, rygg
med kota på kota
som alltid förankrar -> "arslet"





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Thomas med Poeter.se id #18039 innehar upphovsrätten