Observation:

Självklart är jag för att autister får den hjälp och det stöd som de behöver. Naturligtvis är alla människor värda lika mycket och ska ha samma chanser.

Samtidigt, lite längre fram:

Men måste de prata så mycket. Måste de ta plats här
bland oss andra och till och med ha fräckheten att skriva om autism i diktform.

Också vanligt, särskilt bland hittepåtyckare utan vare sig erfarenhet eller sakkunskap:

Är inte alla dessa diagnoser mest ett påhitt? Jag tror att de bara är lata och försöker göra sig märkvärdiga. På min tid fanns det minsann inga diagnoser!

Well sorry Gösta, nu är vi här.

Vi känner inte att vi måste passa in i just din snäva världsbild. Vi har vår egen. Och den är mångfaldigt vidare än din inhägnade fikarumshorisont. Vi känner ingen skyldighet att rättfärdiga vår existens inför dig och
din obsoleta anekdotvärld.

Vi ber inte om utrymme - vi tar det.