Ni finns här på poeter, ni "duktiga" och "riktiga"
poeter, med ett språk man får njuta av utan att
alltid förstå innebörden. Man läser och tänker
och kanske känner nåt...nåt nytt !

Så får man veta att det funnits en poet vid namn
Ingrid Kallenbäck som 70 år gammal dog i
februari.

Förutom hennes eget diktarspråk har hon blivit
känd genom att hon tappade ALLT MINNE i
samband med sin andra graviditet. Hon hade
plötsligt, med en infektion/inflammation på
hjärnan, i 33 års ålder, tappat bort hela sitt
tidigare liv och visste inte längre hur man
äter.

Men språket fanns kvar.

Det är ju helt otroligt fantastiskt makalöst
hur en människa kan funka.

Men det var inte det jag ville skriva om utan
om hur jag ofta jag stött på "riktiga poeter"
som har ett sagolikt rikt, vackert, djuplodande
och nyskapande språk som ger en tanken att
denna person är visdomen förkroppsligad.

Så plötsligt dör människan...och ofta i en alltför
tidig ålder.

T ex målare och andra konstnärer verkar leva
längre. Kan det vara så ?

Vad säger AI om den frågan ?

"Det stämmer att forskning visar att poeter i genomsnitt lever kortare liv än andra konstnärer, inklusive målare.

Studier, som den publicerad i Journal of Death Studies, visar att poeters förväntade livslängd kan vara upp till fyra till fem år kortare än exempelvis romanförfattares.Din känsla har alltså stöd i statistiken.

Det finns flera teorier om varför det förhåller sig så:

Psykisk sårbarhet: Forskning pekar på att poeter är mer benägna att drabbas av humörsvängningar och självdestruktivt beteende.

Arbetssituation: Skrivande är ett stillasittande yrke, och historiskt sett har poeter ofta haft mer osäker ekonomi än bildkonstnärer.

Intellektuell mognad: En studie i tidskriften PubMed visar att ett senare uppvaknande för kreativt skapande kan kopplas till högre livslängd."



Hahaha jag har tiden på mig att bli mer kreativ.

Jag tar ny sats med hjälp av min namne, Gunnar Ekelöfs "Det inkonsekventa är det enda konsekventa i längden."

Ekelöf menade att den som aldrig ändrar sig eller motsäger sig själv stagnerar.

Vår inkonsekvens är därför det enda som är sant och beständigt i längden – ett ständigt sökande snarare än en färdig sanning.

Det är en tanke som ekar av både existentialism och mysticism.

Jag känner att jag har ett djup jag med. Som bara väntar på att "dikteras". Jag är gravid med mig själv.