jag tror inte att jag har stått vid en öppen dörr
och vägrat gå ut
mer som att jag har varit kvar i samma rum
så länge
att ögonen först måste vänja sig vid ljuset utanför

som när man vaknar för fort
och inte riktigt vet var man är

det finns barn som ska hämtas
mjölk som tar slut
tvätt som ska vikas

ett tält med två sovrum
ett tält bredvid

någon sover i källaren
någon sover en våning upp

på morgonen kokas kaffe
någon frågar vad vi ska göra idag
någon letar efter en strumpa

allting fortsätter
ett liv kan fortsätta
även när något inte längre är där

jag får ett antagningsbesked
första försöket
en avancerad utbildning
andra väntat på i åratal

det stod

antagen

jag läser ordet flera gånger

antagen

och tänker att jag vill vara hon som kör bilen fast hon är rädd

hon som ramlar elva gånger
skrattar och säger att
det ska gå att cykla fyrahundra meter på ett hjul

för det är inte böckerna jag är rädd för

det är att behöva någon
för att kunna gå

ibland tänker jag

det hade varit enklare om han bara gjort något
något som gick att hålla upp

men det finns inget sådant

bara ett kök
ett bord
en fruktkorg

saker som står kvar

och en blick som fick mig att svara
innan hon hunnit fråga

ett leende
jag tog med mig hem

våra ben vilade mot varandra
hon strök barnet över håret
jag över barnets kind

men det var inte där jag började försvinna

det var där jag märkte

hon är inte min
ändå märker jag att jag redan börjat svara när hon frågar

på kvällen borstar jag tänderna
lägger nycklarna på plats

sedan går jag upp
en våning

och någon annan går ner