breder ut sitt radband
tummar varje pärla slät,
ytan skimrande
känner tacksamhet för varje droppe
delar dem med de vi oss bryr
lyckan, glädjen är vad vi gör livet till
även sorgen finner sin plats
och vemodet dess syster
kornet håller vi i handen
alla stunderna, stora som små
brinner i hjärtat, som en världsbrand
vi börjar åter att andas
fastän vita av frost
vi leker bland träden