Anna öppnar ytterdörren
nere i hallen,
och draget lyfter filten
som jag hängt över sovrumsfönstret häruppe,
en sommarglipa gläntat,
och ljuset glimtar till ur öppen dag
när filten buktar, plötsligt kommen till liv,
och vindilen smeker försiktigt
med en aning äng & skog

Tuppen gal på avstånd
nere i hönsgården bortom trädgården

Kroppen ligger på sitt yttersta, rimligtvis,
på väg mot 78,
om än frisk, stark & vältränad

Tiden brummar,
humlebrahminer befolkar min periferi;
suger på tiden

Rymden andas ut,
ständigt ut,
aldrig in

Rymden är kosmos exhalation

Livet är en interferens i existensen;
ett orosmoln i helhetens lufthav

Anna är en uppenbarelse
från Kuan Yin
som jag fått tillåtelse att föreställa mig,
av nåd, pur nåd