Jag väcks av ett djur
som klöser i väggarna runtomkring mig,
ett djur som liknar
alla som svikit mig.

Gråt inte, snälla du.

Dessa väggar är tjocka
och skapade ur kött.

Takskuggor flyttar sig,
och med dem följer
en realisation.

Den som svek mig
var någon jag känner så väl,

någon som klor
i sig själv.

Endast då förstod jag
att djuret
i själva verket
var jag.