LÖGNARPJÄSEN
av Gunnar Martin Aronsson

En för publiken fullständigt okänd herre vill tala.
Han presenterar sig, men vi förblir ändå i ovisshet om hans identitet.
Nå. Låt oss ändå höra vad han har att anföra...

---

ETT RUM ELLER EN SAL.
HERR X KOMMER IN PÅ SCENEN.

HERR X

Ja, hejsan, jag heter Lars Lönnrot
och är professor.

(Paus, Så ler han som om
han fjärtat inför
åhörarna, han skäms inte,
utan är mer förundrad)

NEJ, så ligger det förstås inte
till! Lars Lönnrot är jag inte.
Hur kunde jag påstå något sånt!
Jag måste ha vaknat på fel sida
idag!

Nej, nej, nej, jag heter Lars
Svaneman och är verksam som
ingenjör i Borås. Ja, det finns
inte mycket industri kvar att tala
om, den gamla, fina industrin i
Borås är borta...


Man förväntar sig ju att en
ingenjör skall arbeta inom
industrin, men så är inte fallet,
inte till den gamla tekoindustrin
eller den därtill anknutna
underleverantörer.
Nej, jag är ingenjör på
Vattenverket, alltså kommunens
vattenverk - som ser till så att
det finns rent vatten.
Det är ett viktigt jobb!

(Paus. Så ler han igen,
och småfnittrar lite,
utan att göra någon affär
av det)

NEJ, det där stämmer förstås inte!
Jag har i ärlighetens namn ingen
aning om vad en ingenjör sysslar
med på Vattenverket i Borås.

Jag förstår inte hur det kunde gå
så snett?
Var började det här, egentligen?

Vad? Undrar inte ni också? Låt mig
fundera en smula...

(Paus)

Det måste bero på mitt arv!
Min far och mor var riktiga lögnare
- båda två! De ljög inför varandra
och de ljög inför mig - och jag har
ingen aning om varför.
Min far ville gärna vara en
framstående vetenskapsman och
förfalskade därför diverse
forskningsresultat.
Han avslöjades och hotades med åtal
om han inte drog tillbaka de där
resultaten - vilket han förstås
omedelbart gjorde.
Men då fick han för sig att han
hade funnit ett sätt att hitta guld
genom en apparat på vilken han
monterat in en elektronisk
utrustning.
Den skulle man ha med sig i de
områden där man tidigare hade
upptäckt guld.


Alltså inte inne i berg, utan det
guld man kan finna i vissa
vattendrag.

Genom att gå omkring med apparaten
på magen, som en gördel, fick man
då ett elektroniskt utslag på
mätaren så snart dess “guld-radar”
spanat igenom området.
På det här viset skulle många
fattiga människor kunna bli mycket
rika på kort tid.
Fantastiskt, eller hur?

(Paus. Så suckar han
till.)

Naturligtvis är inte detta sant!
Hur kan ni tro på sådant trams!
Nej, usch och fy!

Men min mor var inte mycket bättre.


Hon brukade gärna tala om för våra
grannar att hon ofta fick besöka
hovet, det svenska hovet, eftersom
hennes specialkunskaper inom
kvinnlig hårvård var så eftersökta.

Hon hade i sin ungdom studerat för
de stora coiffeuse-mästarna i
Paris, men dessutom - och detta var
det som gjorde hennes tjänster så
eftertraktade: hon hade också rest
runt i världen och studerat hårvård
och frisering i Tokyo, där man har
ju har en månghundraårig erfarenhet
av geishaverksamhet och därmed
alltså har haft med en mycket
exklusiv hårvård att skaffa - i
synnerhet hur man använder olika
aromatiska oljor i håret.
Det svenska hovet var förstås, sa
hon, överförtjust över att få ha
med henne som inbjuden coiffesuse.


Ja -Ibland fick mor även tillträde
till de salar där majestäterna
gärna rörde sig och hon hade då
naturligtvis nigit inför kungaparet
och det med vederbörligt djup och
inte utan den elegans som
tillkommer de utvalda - och då
menar jag förstås min salig mor.
Ja, så vackert, så vackert!

(Paus)

Det är ju bara så förbaskat nedrigt
att det inte är sant! Knappast en
enda mening jag sagt är ju inget
annat än lögn och förbannad dikt!

(Han skakar oförstående på
huvudet)

Jag förstår inte riktig hur det är
möjligt, det bara rinner ur
mungiporna på mig som saliv på en
stressad häst, kanske är det något
fel på mig?

Nej.
Icke, sa Nicke.

Jag har varit hos doktorn
åtskilliga gånger men blir alltid
hövligt avvisad efter det att han -
jag går alltid till en han -
gjort en grundläggande
undersökning. “Ni är fullt frisk”
säger han bara. Eller något
liknande. Och så grimaserar han mot
mig.
“Stör mig inte!” tycks budskapet
vara. “Försvinn ur min åsyn!”
Tja.
Vad skall jag säga?
Hälsan tiger still, sägs det.
Täske, täske...

(Paus. Plötsligt
aggressivt.)

Och ni då - Är ni så mycket bättre
kanske?
Va?
Nej, skulle jag vilja säga med
bestämdhet!


Ni ljuger också, från morgon till
kväll, ni också!
Svinpälsar!
Huggormars avföda!
Gråsuggor!
Alla far med osanning!

(Paus)

Politikerna, sen. Som hett
tenn hälls i formar och stelnar
till små soldater, så häller
politikerna in sina insmickande

leenden och blinkningar i tribun-
tal och intervjvuer tills de inte
kan tala naturligt.


Munnen har fastnat i fasansfulla
osanningar och får bändas tillbaka.
Nej.
Varför skall jag tro på en lögnare,
en som försöker slå blå dunster i
ögonen på mig? Som säger en sak
till mig, en annan till sin
konkurrent - allt för att jag skall
trycka på rätt knapp vid ett
tillfälle.
PIIIP!
Rätt parti!
Bravo!
Duktig dumskalle!

Inte för inte kallas man ju för
röstboskap.
Muuuuu!

Man drivs till vallokalerna med
pinnar och piskor, med lockrop om
sänkta skatter, bättre sjukvård och
en ljusnande framtid som ju är vår,
hej hå, hej hå.
Och vad får man för det?
En paj i ansiktet, om jag skall
formulera mig vänligt.


Ett lass dynga vräks över
väljarna, om jag skall formulera
mig drastiskt.
Och ibland måste man ju det.
Formulera sig drastiskt, alltså.

(Paus)

Låter jag cynisk?
Den som inte är cynisk idag kan
inte tänka!
Den cyniska är den mest rationella
tänkaren av alla möjliga sorter.
Varför?
Därför att han - nåja HON - VET att
den cyniska bilden är den enda
korrekta bilden av verkligheten!
Så enkelt är det!
Japp!
Fy fan för blåögda idealister!
Trallande drömfångare och fåniga
foliehattar!
Dårfinkar och Kretiner!

(Paus. Lägre.)

Täske, täske.
Man undrar ju vart det hela skall
bära hän...



Mot undergången förmodligen.
Men innan dess vill jag ha lite tjo
och tjim, det säger jag bara.

Men vad som roar den ene grämer ju
den andre. Den enas glädje är den
andres sorg.
Den ene vill öppna ett fönster för
att det är så instängt i
lägenheten, varvid den andra i
rummet blir förbannad för att det
blir ett förbannat draghål.
Eller säg så här: den inspirerade
makan vill plötsligt sjunga den nya
slagdängan från hitlistan, varvid
maken i favoritfåtöljen framför
TV:n bara vill att hon skall hålla
truten så att han kan höra vad
kommentatorerna säger under
fotbollsfinalen.

Skyll inte på mig!
Det är inte jag som hittat på de
där dumheterna!
Det är ju Gud!
Eller Ödet.
Slumpen.
Äh - Kalla det vad fan ni vill, jag
bryr mig inte längre.
Men jag är oskyldig. Kommen ren
till världen.
Fattade noll av det kosmiska
pokern.
Prövade att välja mellan A och B,
helt enkelt.
Vad skulle man annars göra?
Valet - detta kort - icke att
förväxla med Blarren - lades ju in
i mänsklighetens kortlek redan vid
Adam och Evas ankomst till
Lustgården av mister Gud himself!

(Paus)

Men...

(han småfnittrar bittert)

vilken valfrihet sen...


Så här var det ju:
Eftersom Gud var allvetande visste
han redan från början att Eva
skulle plocka det där äpplet och ge
det till Adam och att de skulle
käka båda två och att de därmed
skulle få slita och släpa intill
döddagar.
De skulle alltså “döden dö”.

(Paus)

He he.
Tala om valfrihet...
Va?
Tror ni mig inte?
Då skall jag läsa lusen av er!
Lyssna!

Första Mosebok 2 kapitlet, verserna
16 och 17: “Och Herren Gud bjöd
mannen och sade:
“Av alla andra träd i lustgården må
du fritt äta, men av kunskapens
träd på gott och ont skall du icke
äta, ty när du äter därav, skall du
döden dö.”

Visst, man säger att det var Ormen
som frestade Eva, men Eva var i sin
tur en varelse skapad av Adams
revben och eftersom Ormen var
skapad av Gud så var han förstås
också en del av Gud.
Guds DNA.
Gud lurar alltså Eva,
som i sin tur lurar Adam, och så
äter de båda två äpplet ifråga.
Eller kanske de tog ett äpple
vardera, vad vet jag?

Hur som helst: Resultatet blev att
Adam och Eva förvisades från Edens
lustgård.

Och så blev Adam bonde och Eva
bondhustru, innan de fick massa
barn.
Precis som min farfars far och hans
hustru.
Det var hårda tider det.
Hästen drog och gubben efter,
fram och tillbaka över åkern. Vår
och höst, sådd eller skörd, fram
och tillbaka över åkern.

Skörda förresten, har ni sett hur
man odlar lax nuförtiden?
Laxen får simma runt-runt-runt åt
ena hållet i ett gigantiskt nät i
en norsk fjord, får äta soja,
solrosor, bondbönor, majs och vete
och fiskavfall som sammanpressats
till små korn och så sprutas de här
kornen över laxarna och sen finner
de antagligen det bäst att simma
runt-runt-runt åt andra hållet ett
tag tills de samtliga avrättas och
hamnar feta och halshuggna i
fiskdisken.

Alltså: om jag vore lax skulle jag
planera en väpnad revolt;
förtrycket måste bekämpas!
Kanske man kunde träna laxar att
utveckla giftiga kemikalier i
kroppen som sedan kunde användas
för att spotta förövarna i ögonen
med - ja, ungefär som när
bläckfisken sprutar hemocyanin och
det blir alldeles svart!
Eller som spottkobrorna! De siktar
mot ögonen på angriparen.
Fem-sex stycken laxar skulle inte
göra någon skillnad, men tänk dig
en armé av tusen laxar som samfällt
skulle attackera sina förtryckare
genom att spotta dödligt gift!
Det du!

(Paus)

Armén förresten, är det inte också
bara humbug?
Va?
Vem behöver camouflageklädda meniga
som springer omkring i skogarna med
krigsmålning och med ett enda
fjuttigt gevär idag?
Nej, alla - ALLA - kommande krig
kommer att utkämpas - och nu talar
jag sanning, observera det! - via
datorskärmar!

Fronterna kommer att upphöra, ingen
bryr länge om att gräva några
skyttegravar. Vad skulle det vara
bra för? En GSP-styrd drönare kan
hitta menige Jönsson eller menige Dostojevskij om han så
skulle gömma sig i ett skafferi.
Nej.
Det enda som kommer att återstå är
bleka finniga grabbar som lägger in
koordinaterna för nästa klase
robotar, drönare och missiler.
BOOOM! BOOM!
Peace of cake!

Lögnen handlar alltså inte om
datorkriget utan om fånigheterna
att tro att stenåldersvapen som
tanks, handgranater och
kulsprutebestyckade helikoptrar
skulle ha nån som helst betydelse.

Eller gubbar som springer hit-och-
dit i terrängen.

Lappri!

Någon värnplikt behövs inte längre,
eftersom drönarfolket kommer att ta
över hela mordpartyt.
Och dessa gossar älskar sin
uppgift, ty de är samtliga diade av
en uppsjö krigsspel.
BOOM!
Ja:
All makt blir åt dessa givna, sanna
mina ord.
Skål och evig ära åt vinnarna!

(Paus. Lägre.)

Täske, täske...



Jag är - om jag så får säga - ett
praktexemplar av Homo Sapiens!
Japp!

Vart jag än tittar - söder, norr,
öster och väster - hittar jag ingen
lika praktfull och gedigen som jag.
Liksom gjuten i ett stycke.
Kompakt men inte kort, elegant utan
att vara snobbig, anspråkslös utan
att därför bära falsk ödmjukhet som
en mask.
Tja.

(Paus)

Kanske jag inte riktigt är i
toppform. En viss överdrift kan ha
kommit över mina läppar... men jag
BORDE må bra, tycker jag.
Och det är läkarnas fel!
Medicinalstyrelsens fel!
Eller vad man nu heter!
Folkhälsoinstitutet?
Folkhälsomyndigheten?
Hur som helst har jag ingenting med
det hela att skaffa. Deras pålagor
alltså. Ordinationer.
Rekommendationer.

Nej.
Jag skuddar stoftet från mina
fötter, klappar dammet från mina
handflator, och så vidare.
Jag står fullt fri, medan jag
begabbar dessa usla
samhällskonstruktioner för alla
deras lögner.

(Paus. Lägre)

Täske, täske.
Man kan väl även säga att jag har
en viss insyn i samhällsapparaten,
eller hur?
Jag förstår mer än de flesta så
kallade experter.
Jag är med i alla svängar, tar in
alla vindar, surfar på alla vågor,
hanterar detta inte utan en viss
bravur, om jag får säga det själv.
Och det får jag.
Det är ju det som är fördelen med
att vara ärlig!
Ingenting står egentligen i vägen
för mig!
Vägen är klar och bred som
Autobahn och jag kör med lätthet
och kraft den för mig redan byggda
vägen.

(Paus)

Möjligen överdrev jag en smula.
Men bara en smula.
Jag är inte korkad!
Jag har en känsla för balans och
integritet, förstår ni.

(Paus)

Nu när ni förstått humbugen inom
religionen, politiken, maten,
medicinen och det ena med det
fjärde kanske jag skall övergå till
det mest väsentliga:
Människan själv!
Ja, hon ljuger. Det är bara ett
faktum.

Jag läste i en amerikansk studie
från 2021 där
632 människor i testet fick
rapportera hur ofta de ljög och det
visade sig att en vanlig hederlig
människa ljuger i snitt 1.65 gånger
per dag.
Utslagen på 91 dagar blir det
alltså 116 366 gånger.
De’ du!
Om man dubblar det till 1264
människor får vi alltså 232 732
lögner över 91 dagar.

Därför skall ni inte skylla på mig.
Skyll på er själva, era förbaskade
lögnare!
Jag ljuger väl hur mycket jag vill!

(Paus)

Täske, täske.
Det där sista var väl kanske lite
väl magstarkt.
Jag ljuger bara när det är
nödvändigt! Just det!
Det kan ni hoppa opp och sätta er
på!


“Nöden har ingen lag” heter det.
Och det är här som lögnen kommer
in.

Den vita lögnen och den gråa och
den kanske nästan svarta lögnen.
Man ser ingen annan lösning.
Inte just då!
Man gör vad man kan!
Man...HITTAR PÅ!

Så är det med det.
Jag minns inte riktigt skillnaden
mellan vit lögn och svart lögn, men
vad det inte så att den vita har
goda syften medan den svarta har
onda syften?
Men - vem fan kan skilja ont från
gott?
Kan du det skall du få Nobels
fredspris av mig.
Ja, kanske inte just av mig, men
jag skall skicka in en varm
rekommendation om att just DU skall
få priset, eftersom du löste en av
mänsklighetens största gåtor.

Den som gör att man kan skilja
mellan “gott” och “ont”.
Ty - JAG kan det icke!
Och ingen annan heller, för den
delen!

(Paus)

Det där är ju ganska penibelt för
mänskligheten om jag så får
säga...Underbetyg!
Man borde egentligen sitta med
dumstrut i hörnet av klassrummet
och bli begabbad av
utomjordningarna...
Men...
Vad FAN!
Att jag inte kan skilja lögn från
sanning och ont från gott gör mig
alltså inte mindre värd som
människa!
Ni är likadana!
ERKÄNN!

(Paus)

Nå, kanske inte samtliga tio
miljarder eller vad det nu
är...människor på klotet alltså.


Några är väl rätt okej, om ni
förstår vad jag menar.
Rätt bra som människor...

När det gäller mig själv..
Så...
Jag ber inte att ni skall förlåta
mig.
Jag BEHÖVER ingen förlåtelse!
Jag är bara mänsklig, kan ni inte
förstå det?!

(Paus. Börjar snyfta.)

Kan ni inte ha lite överseende med
mig? Va?
Jag gör så gott jag kan!
Jag kan inte göra mer än jag kan
för ingen kan göra mer än sitt
bästa! Så är det!
Jag ber er alltså ta hänsyn till
detta absoluta faktum!

(Paus)

Snälla ni! Jag ber er!
Plåga mig inte!
Jag ber på mina bara knän!


Ni kan inte göra så här mot mig!
Jag är en helt vanlig människa!

(Paus. Plötsligt
aggressivt)

Ni har ingen rätt att döma mig!
Vad har ni för rätt att - det är ju
inte klokt!
Komma här och anklaga mig!
Va?
Ni är lika goda kålsupare som jag!
Ni skall inte komma här och peka
finger!
Det är fruktansvärt fräckt, vill
jag påstå.
Ni skändar minnet av en
förhållandevis god man.
Varmed avses mig själv.
Men det är just vad ni gör, ni.
Ni är fräcka.
Ohyfsade.
Ociviliserade.
Barbarer!
Babianer!

(Paus. Hämtar andan)

Täske, täske.
Man gör så gott man kan.


Varför vet jag inte.
Man...tror att det har betydelse.
Kanske det är fullständigt
likgiltigt.
Kanske Gud bara rycker på axlarna
och säger: “Tsss - vad de håller
på...”
Kanske vi bara larmar och gör oss
till, som gamle barden William sa
en gång i en pjäs...
Fastän allt är fullständigt och
totalt betydelselöst.
Utan mening.

(Paus)

Nåja.
Jag kan leva utan mening.
Jag är inte den som är den!
Jag kan leva för att...ja, för att
till exempel äta och dricka gott.
Det räcker för mig!
Får jag bara en flaska rött på
lördagen är jag nöjd.
Nöjd och tillfreds.
Passo Sardo.
Eller något Bordeauxvin.
Ja.



Andra får göra som de vill!
“Sköt dig själv och skit i andra” -
det fick jag lära mig som barn.
Ligger klokskap i det, tycker jag
nog.
Varför skall jag bry mig om andra -
som inte bryr sig det minsta om
mig?
Va?
Svara på det, ni.
Men det kan ni inte.

(Paus)

Jag beklagar att jag säger så många
sanningar.
Det var aldrig meningen, det
heller...
Det beror helt enkelt på att jag är
trött...
Trött på de förbannade lögnerna!
Men - Herregud - man kan ju inte
bli av med dem!
De är som kvalster eller
kackerlackor.


Hur mycket man än dammsuger eller
vädrar kvalster eller besprutar
kackerlackor - så är de ju tillbaka
nästa dag! Är det inte dom så är
det deras släktingar!

Jag fattar inte varför Gud - eller
hans moster - har hittat på det här
med lögnen...
Jag anklagar Gud!
Det gör jag!
Jag anklagar Gud för lögnen!
Hör ni det?!

(Paus)

Täske, täske
Ja.
Låt oss rekapitulera:

Gud skapade Ormen, eftersom Gud
skapade alla varelser.
Ormen ljuger inte för Eva.
Han diktar.


Han diktar, fabulerar, en historia
om att man skall bli “som Herren
Gud” om man äter äpplet och då
skall man kunna skilja rätt från
orätt, sanning från lögn.

Att Gud efter äppelätandet blir
förbannad på Ormen för att ha
berättat äppelstoryn betyder alltså
bara att han ljuger inför sig
själv!
Detta eftersom Gud ju själv skapade
Ormen!
Han spelar fram sin Orm inför Eva,
som en dockspelare spelar fram sin
Kasper inför publiken!
Förstår ni vad jag säger?
Va?
Gud är alltså den första lögnaren!
Och om Gud nu är den första
lögnaren - jamen...

(Nöjt)

Ja - då är ju allt på något vis
gott och väl, eller hur?


Man får liksom ett annat perspektiv
på saker och ting, tycker ni inte
det?

(Paus)

Hallå?

(Paus)

Hör ni mig?
Är ni kvar?
Är det någon kvar?
Hallå?

(Paus)

Halååå - - - ??
++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++





Copyright Gunnar Martin Aronsson
och förlaget EvolutionbyNight 2026
Kontakt: evolutionX4drama@gmail.com
Länk: https://www.facebook.com/groups/EvolutionX4
om du vill kliva på tåget och få mer info om verksamheten.
Vårt motto: "Vi reformerar det svenska audio dramat. Nu."
Du kan även lyssna på den färdiga produktionen av LÖGNARPJÄSEN här (utan kostnad):
https://evolutionx4.podbean.com/e/lognarpjasen-audio-drama-av-gunnar-martin-aronsson-produktion-evolution-x4-drama/