Tyst, vaggvisa!
Alla dina skatter
Äro täckta med rost,
Dina prydnadsföremål
Faller ned till stoft.
Under safirbågen,
På gräsgolvet,
Finns inget mer
Att hålla fast vid
Och leken är för gammal.
Dina ögon
Glimmar i sömnig feber,
Deras ögonlock sjunker ner
Till deras våta dröm.
Du vandrar sent ensam,
Köttet gnager på benen,
Din kärlek sviker i ditt bröst;
Här är kudden:
Vila.