Publicerad 2026-07-28 22:53 av Jtb
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Jtb med Poeter.se id #235540 innehar upphovsrätten
Ångesten, hon kramar om hårt, och vägrar släppa ibland
Hon Ler (II)
Och spruckna händer försöker nå
Smeka din lena hud
Om de förmår
Om de vågar
Leenden kan även de
omvandlas till stoft och falla sönder
av en trasig beröring
Och nu skrattar hon som högst
Ditt väsen tycks glida en millimeter ifrån
Och hon tränger sig emellan
Hon håller ett hårt grepp om min hals
medan hennes kristallklingande skratt
ekar i mina sista kvarterer
Och jag faller i avgrunden
Och landar hårt mot hennes ägor
Inga guldmynt kan muta
Ingen medicin bota
Ingen gift påverka
Ty giftet flödar i blodet
Redan vid vårens begynnelse
Ack, vad är hon
om inte annat än
återfödelsens barn
Med vidöppna ögon
Ser jag henne i all sin prakt
Och resignerad
fogar jag mig vid min dom
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Jtb med Poeter.se id #235540 innehar upphovsrätten