Öppenheten kom som ett ljus  
ett samtal stilla och sant  
Orden föll utan brådska  
och något i bröstet slappnade av

Men under lugnet en tyngd   
en era går mot sitt slut  
ett hopp som burits så länge  
läggs sakta ner ur handen

Men ändå i det som slutar  
gror något nytt   
Det påbörjade väntar  
ber bara om en andra chans

Så frågan stannar kvar i kvällen  
enkel och orolig än  
kan jag öppna upp på nytt  
när det gamla knappt lagt sig