Trädgårdscupolan
Lusthuset är en cupola
som hänger ner mot himlen
Åskan har passerat därnere
i bullriga sjok,
paraderande
som obesa generaler på Röda Torget
med runda kinder
och omåttliga skärmmössor
Dammen mitt i trädgården
har samlat all växtlig frid som finns,
runt sitt inåtvända öga,
som kan återkalla det förflutna
som varit bortflutet
Något går i lås
i denna vildvuxna perfektion
Något annat störtdyker
i den hängande himlen,
efter upp-och-ner-flygande Miró-flyn
Något far som floaters över synen,
barskopat över trossatserna,
ryckigt som koboltblå trollsländor
över Natån
Det är ladusvalorna
som fötts i ligghallen
och under nockens förlängning
utanför Annas sovrum,
och nu flyger upp-och-ner
genom rymdernas Muammar al-Gadaffi-tält
Störtregnen driver upp
runt den hängande trädgårdscupolan,
ur molnbottnen under oss,
i dånande samfälldhet
Tranorna ropar i Västiträsket,
ur sina slamriga plåtpannor,
när ljuset mellan molnstoderna
öppnar hängande hav för omaka farkoster,
vilse i en evighet utan horisonter;
masterna skrapande över kosmos tanke,
djupt därnere under cupolans långsamma drift
över intighetens glasklara subjekt,
som sjunger upp stålverk och motorvägar
och nyckelromaner från Skitköping
Kropparna tar till nödåtgärder
i sina hängande trädgårdar
när tiden vittrar
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Ingvar Loco Nordin med Poeter.se id #114094 innehar upphovsrätten