Publicerad 2026-08-05 13:42 av Karin Jungå c/o Vemod




Vimmelkantig

När livet ger längtan
min djupaste önskan
universums gudinnor
sa bara varsågod
hennes hud så nära
mitt i parkeringens mörker
asfaltsmadrassen och karlavagnen
alla romantiska stjärnor
lyste upp vår längtan
vi fnissade i takt med månen

du blev min evighetsblomma
under tiden av ett enda andetag
vimmelkantig när hennes mjuka blonda strån
döljer de mest oceanblåa ögon
och leendet, som går djupt
för mig in i en tripp
och för henne samma

tillhör henne nu
allt jag aldrig vågat drömt om
det vackraste av skogens sagoväsen
vågade inte hoppas
men hon säger stadigt

nu och för alltid





Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Karin Jungå c/o Vemod med Poeter.se id #29769 innehar upphovsrätten