Nu är jag trött på dig, lille man
du verkar tro att du ensam finns
att du är kvinnornas givna prins
i varje dröm där du ståtar grann
Men jag skall säga dig, stackars tok
att du mer verkar som från en bok
en karaktär någon saxat ur
och är som gjord att bli satt i bur

Dra dig till minnes vårt pubbesök
i förrgår afton, om du får lust
Du hade druckit väl mycket must
med något i, var det ett försök
att få mig blodröd i nunan min
så må du tro att jag någonsin
ej lika arg varit som jag blev
Det var som om du med döden drev

Och minns du bowlingen, hur det gick
när det blev din tur och käglor föll
ty du på banan dig envist höll
fastän du visste att du ej fick
att från lokalen vi slängdes ut
och du var lömsk som ett påtänt krut
mot alla vakter, men hjälpte det
– nej, inte särdeles, vad jag vet

Ja, jag har tröttnat på andras skäll
och alltjämt undrar jag varför du
skall spela allan som du gör nu
och inte bara bli stillsamt snäll
Ta en kopp kaffe, och ät en munk
försök att glömma vår bröllopsdag
när jag fick ingivelsen ett tag
att komma dragandes med en hunk.



7/9 2025