Dommedagen/ Ragnarök av Sam Djafari
Dommedagen är kommen
Jorden och havet är förgånget
Det finns fullt med hagel i stormen
Och en grovt galen och enorm en
Vid namn Loke
Var den man som allt gjorde
Må det falla glöd eld
Välkommen till Ragnarök hell
Från eldväldet flyter lava
Hellvettet har den skiten skapat
Kuslig eld från Lucifer själv
Han stiger upp ur skärelden
Människorna ville ha ett världsvälde
De brinner upp som tändstickor i en lägereld
Nu hjälper inget brev till fen
De faller ned till Hél
Vikingar svagnar och faller rakt ned från styrbården i skeppets front
Nu dagas det stor stek i Midgård av bättre sort
Ty en gammal man skall föras ned dit för slakt
Han skall bli mördad av en stenkniv så vass
Medan djävulen åker i sin röda bil och skördar lik för makt
Loke svingar en yxa i ett blodssyfte som är hans eget
Snart kommer hela Walhalla i vredesmod göra lyftet för seger
Där finns alla vikingar med sina skepp
Där sitter äckliga våldtäcktssvin i evig arrest
Vikingar går bärsärk med flugsvamp bakom skallpen
Hammarslag ger svinen kulkramp i ballen
Älvorna lockar folket inom kort till trollskogen
Med sin sång som kom ifrån underjorden
Loke Odin Tor och galningen Balder
Visar sig vara en saklig och stark en
Frej bedriver kärlekskrig
Freja hjälper han i närhetsstrid
Man måste vara en riktigt stark man
I ingenmansland
Detta är ingen landskamp
Men nu på denna dag så bär alla på en känsla av hat
Ty gudarna är argsinta
Och de slukar som en vargkvinna
Människorna börjar tala i tunga
De lugna blir galna de galna blir lugna
Nu blir hela skaran slungad
Demoner med eldar och änglar med vingar
Inget vet vad som ska hända för ingen kan tänka som innan
Medan Freja förespråkade kärlek
Och sådant som aldrig är fel så som närhet
Vägen till Wallhalla kan verka lång
Men den känns allt kortare om man går bärsärkargång
Hellvettet och himmelen
Verkligheten i hell är sannolikt mycket hemmsk
Folket ska skåla med mjöd sen
Tor svingar bland åskmolnen med Mjölner
Blixtrar och åska framkallas
Krigsslakt som krossar pappskallar
Jag är en galen skallp men
Jag har alltid varit en stark en
Innanför skalvet en skarp en
Med huvudet på skaft som korken på en flaska
Eller en totempåle ifall du har orken att mig fatta
Jag är medveten om det mesta eller allt rätt
Står med benen och fötter nere på denna marken
Jag ser helheten i mina rötter i detta landet
Åskans Gud
Inget kan stoppa han nu
Han har en hel del att plocka fram nu
Hus och byggnader hela skiten glöder
Fler stupar i detta än i digerdöden
En gnista blir till glöd blir till flamma blir till eld
Du sitter I samma sketna hell som du åsamkat för dig själv
Ty på domedagen var det gudarna som gjorde saker
Du skulle battla mig men du var frånvarande från platsen som skolk
I din scalenus minimus var platsen som jag satte en dolk
Du fattar inte ett shit du borde skaffa dig en tolk
Du ville bara prova men du fastnade för holk
Du är tom seg borta och knäpp bakom din skallp
Du tänkte kontra mig men du var rar som en valp
Jag var alltid rak galen och stark
Jag slutade glasklart med att ta massa knark
Jag stod rakt och stadigt på mark
Vi gjorde upp på den dagen djävulen mot sam jag emot han
Det var personligt för han var den man som ställt till mitt liv
Inklusivt gjort allt fittigt skit som ett riktigt svin
Du har förföljt mig och förstört mig sedan mina första steg
Jag är stört du är vek
Min törst är att se
Dig bestört falla ned
Oavsett om du törs kalla det för vad det e
Du ska få se att saker sker så bege dig av inget mer med det
Vi ses på dommedagen
Jag emot lagen
Och dess största armé
Det finns inge tröst för dig mer
Du blir kastad till Hel
Det fattar du själv
Du kommer knappast igen
För döden liemannen har slaktat min vän
Liemannen dräparen griper glöden ur livet
När nöden den skriker
Ty han gör döden till given
Och inte en endaste en lämnas överbliven
Nej inte en endaste en
Man blir ensam igen
Och man lämnas i hell
Inget avsked
Trotts att alla vet att det inte var mer
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Sam Djafari med Poeter.se id #233618 innehar upphovsrätten