TVÅNGSBETEENDE
Det har blivit ett tvång
att ständigt vända mig om
när jag går på gatan
Inte för att jag tror att någon förföljer mig
men man kan aldrig veta,
jag gör det för säkerhets skull
En gång gick jag in i en lyktstolpe
när jag vände mig om,
märket mitt huvud finns fortfarande kvar
Jag har försökt sluta vända mig om
men det verkar omöjligt,
det går automatiskt
Jag beslutade mig för att räkna
hur många gånger jag vände min om
runt kvarteret
Det var tjugoen gånger,
jag bestämde mig att nästa gång
sluta vid tjugo
Nästa gång vid nitton
nästa gång vid aderton
och så vidare
Jag vände mig om
för sista gången
och var nästan framme vid min port
Jag hörde ett svagt ljud bakifrån
men vände mig ståndaktigt inte om,
plötsligt sade det pang
Nu låg jag där mörbultad
med en elsparkcykel över mig
”ursäkta mig” sade en man …….
Jag rese mig mödosamt upp
tittade på honom och sade,
”jag kom i alla fram till noll”
Texten är utskriven från Poeter.se
Författaren Kungskobran med Poeter.se id #65915 innehar upphovsrätten