I augustinattens vind

som dig når på brunbränd kind

finns en hälsning, bitterljuv,

från en lövrik blomstertjuv.

Snart, säger rösten,

kommer kanske hösten.

Flickan går vid skog och hav.

Var blev hennes blommor av?

Söker dem, finns inte mer,

endast gula löv hon ser

som träden tappa.

Plockar dem till pappa.

Vit står skogen vintern lång.

Ljudlös utan fågelsång.

Frosten speglar månens ljus.

Isen sluter skog och hus.

Bildar kristaller

när små droppar faller.

I en glänta flickan stå.

Ler åt vårens blommor små.

Under ekens kala gren

plockar hon i solens sken,

då meddetsamma,

en bukett till mamma.