FÖLJ MIG NER!

Kära:
Bliv vid mig – andas ande in i mig
Driv sävligt med mig
genom nattens strimmor
genom de stumma drömmarna.
Sjunk sedan med mig genom Sargassos slukhål
Malströmmarnas milda skoningslöshet
Schaktet utan botten – fall!

Följ mig ner!
Vi har intet mer att hämta här.
Allt har redan begråtits
Askflagnats
Gravsatts

Säg ja:
Om du är min älskade Eurydike
skall jag bli din älskare Orfeus
men riten, det lovar jag
skall jag riva upp
och skriva om
till vår fördel.


Kära:
Följ mig ner!
Bönfaller dig gör jag
Släpp mig aldrig, aldrig
-aldrig!
För jag vill alltid, alltid
-alltid!
tvinna mina fingrar i dina fingrar
liksom enäggstvillingarnas tankar
är helgade åt cirkelns magi
viger jag oss - om du vill -
åt Enheten.

Så:
Skuggorna följde oss då
men vi följer skuggorna nu
Som vittnesbörd
om våra kroppars icke-beständighet
låter dessa skuggor nu vårt innersta ljus vara fredat

Vi anträder de vidsträckta fälten
där de ruttnande kadavren ännu kvider
endast hörda av fladdermössen
i fjärran
som en längtan
efter det som varit
som aldrig kommer tillbaka


Men – tro mig!
Jag kommer inte att vända mig om.
Jag kommer inte att begära dig tillbaka.
Bägaren av saltat blod
är min av Hades given att svälja
Jag gör det frimodigt, käckt
medan du, jag lovar, av mig
tilldelas det ljuva porlande röda vinet
Persefone är mitt vittne
min i denna plan redan invigda!

Jag sjunger alltså inte längre
för att beveka Hades grymma lagar
Min sång hörs enbart, ja enbart
för att inlemma Dig i Mig
och Mig i Dig

Mellan minnet
och glömskan
finns vårt varande
orört av smutsen från vandalernas
de grovhuggna andarnas
samveten
där ovan
och här nere

Blodet och vinet har förvandlat oss.
Hemligheterna förblev våra
medan tiden stannade.
Stilla, så stilla.

Och själen din gav mig genom dina ögon
det jag längtade efter
hade längtat efter
så länge, länge
Ja, i evinnerligheters evinnerlighet

***
--
GMA 2026