dag efter dag väntade hon
till slut täckte dammet henne
brodyren på hennes kläder
hade moder Natur sömmat
allt det vackra doldes under damm
hon hade gett upp
varför försöka
så kom då äntligen regnet
jorden var så torr att varje strå
flöt iväg, utan jorden hann dricka
länge föll regnet luckrade upp jorden
och hon drack himlens tårar
hennes krinolin rörde sig
då vinden lekte bland löven
klacken stampade takten
när hon dansade med vinden
regndansen.