Någon gång i livets cirkel når man slut på ork på liv på vägen

Släpper sin ankare i havets botten i mörkrets liv och tyst försvinna

Man gav allt som man kunde till livet

Och fick NOLL och massa NOLLLOR tillbaka

Av livet!

Av någon människa!

Av landet som man bor i

Av politikerna som styr landet!

Av syskorna och släktingar

Av grannarna och vännerna

Av en Synagoga, en kyrka, en moské, ett tempel osv   

Av gudarna och gudarnas gud

Känslan av besvikelsen blir till en fast ständigt ankare

Känslan av ilskan blir till en domedag

Man brukar ge och ge och evig ge till världen som aldrig tackar NEJ!

Man vill gärna se andra ge tillbaka av kärlek och som gemenskap

Att ge och INTE FÅ någonting tillbaka leder till konkurs och utbrändhet

Att känna sig varit DUM i huvudet och INTE såg verkligheten som den är

Ingen människa på jorden vill bara ge och ge och ge och ge

Man tröttnar på lögnarna från all religion/ideologi/gudarna etc

Slut på bränsle för livet!

Slut på kärlek för livet!

Slut på gemenskap på livet!

Slut på generositet i livet!

Skeppet har sjunket!