Skinnet av vind

Människan bar många namn,
som kläder sydda av andras händer.
Hon trodde sig vara hel,
men hennes spegel var fylld av skuggor.

Så tystnade hon,
och skalade av sig världens alla lager, tills bara andedräkten återstod.

Då såg hon,
att hon aldrig varit något särskilt,
men, att hon alltid varit allt.