Jag är tacksam för styrkan att kunna ta in verkligheten jag ser. Även fast verkligheten inte är min, utan är någon annans. Hur jag inte behöver lägga min tid på fantasin.

Bördan jag bär är min, att inte kunna släppa drömmar så lätt, tills karaktären jag såg enbart var jag. Mina tankar och idéer är det värdefullaste jag har. Tills jag möter en lycka som är som min.