ÄLSKAR – ÄLSKAR INTE

Jag älskar dig
Jag älskar rösten din
mild rik ren vit
bomull, ja, som bomull är den
vittnar om din åtrå
till mig
En fjäder, en ännu mjukare fjäder
faller i innerörat mitt
kittlar milt

Jag älskar dig inte
det är endast din stämma, din klang, din sång – inte du

Jag älskar dig
därför att jag älskar doften, ja doften, från ditt blonda starka hår i kringla och din lena hud
smord av lavendel, rosmarin och kanske jasmin…
Låt mig sjunka
i din doft
jag ber

Nej. Jag älskar dig inte
Det är endast dofterna från ditt hår och din hud - inte du

Jag älskar dig
de spänstiga muskulösa halvkloten
efter ryggradsslutet
Jag kysser dem
med vördnad
-är det en sakral akt?

Jag älskar dig
att tränga igenom dina läppar
in i ditt allra innersta
spegelsalen av gåtor och hemligheter
åter och
åter
-Helig är akten, helig, sa någon

Jag älskar dig
därför att jag älskar de gloriösa blottade brösten med dess stolta utskjutande spetsar
ger mig en drottning som vill och kan
jag tillber dig
inte slaviskt men höviskt
slickar droppen ur din navel – så salt.
de överraskande eruptionerna av safter
du naken - ögonens tacksamma vilopunkt för en konstnär
medan vi hämtar andan
och det öppna fönstrets ljumma sommarnatt
i fjärran
näktergal

Nej, jag älskar dig inte.

Snart är vi båda
anmälda försvunna
insvepta
på kistors bäddar
nedhissade
när orgeln
kyrkklockorna
sörjandemumlet vid graven
tonat av
och regnet
det tunga
fallit slut.


Trollkarlen träder fram
Han klappar i händerna
Universum, Alltet
vecklar ögonblickligen in sig
till en ärtas storlek

Han lägger ärtan i en diamant
diamanten i ett etui av guld
etuiet av guld i sin portfölj
tar portföljen i höger hand
Han bugar lätt
men ber inte om applåder
ler bara vänligt mot oss båda
och lämnar scenen.

Nu:
Jag ser mig i dig
Jag ser dig i mig
Och därför älskar jag dig.
***